Den blidkande lukten

"Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar. Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han låt en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska. På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga. Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom. I Noas sexhundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. På tjugosjunde dagen i andra månaden var forden torr. Då sade Gud till Noa: "Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhurstrur. Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig." Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hurstru och sina sonhustrur. Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra. Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: "Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort. Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta."" Första Moseboken 8: 1-22

Tack, Herre, att du är barmhärtig och pålitlig. Tack att vi är frälsta, att du sende din Son Jesus för att lösa syndproblemet! Att vi är förlåtna på grund av att du offrade honom. Vi är ledsna att vi har syndat och vi ber om förlåtelse. Förlåt oss alla våra syndiga gärningar och syndiga tankar.Var barmhärtig mot oss.Tack för Jesus, tack för nåden! Tack för den Heliga Anden! Fyll oss med Anden! Låt alla älska Jesus och följa honom. Låt alla tro på honom. Han tar bort synden och Anden ger oss styrka. Lovpris och ära! Låt oss alla lita på dig Gud och låt oss alla titta på Jesus i de svåra stunderna och i de goda stunderna. Vi vill leva med dig! Vi lovprisar dig! Vi är lyckliga att vi är dina barn! Tack för glädjen i dig! Hela våra själar och kroppar! Ta bort alla sjukdomar! Välsigna oss! Ge oss visdom! Stor är du Gud! Måktig att frälsa! Jesus är vägen! Du gav din enda Son för oss. Vilken kärlek! Låt alla tro på envangeliet! Jesus är livets bröd! Jesus är levande vatten! Vi tror på dig! Halleluja, amen!