Vår själs ankare

"Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv - någon högre kunde han ju inte svära vid - och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. Människor svår vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. Hans avsikt var at genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och nåt innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek." Hebreerbrevet 6: 13-20

Herre, tack för den här dagen! Tack för alla goda saker i våra liv! Tack för alla drömmar som kommer att bli uppfyllda! Tack för frälsaren Jesus! Vi älskar Jesus! Vi älskar den Heliga Anden! Vi älskar våra liv som dina barn! Fader vår, du som är i Himlen! Välsignat vare ditt namn! Lovpris och ära! Heligt vare ditt namn! Välsigna oss! Hela oss! Tack att vi är så unika! Halleluja, amen!