Klippan

"Av David. Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum! Svara mig inte med tystnad, då blir jag lik dem som lagts i graven. Hör hur jag bönfaller dig, hur jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot ditt tempel, mot det allra heligaste. Släpa inte bort mig med gudlösa och ogärningsmän. De säger sig vilja väl men har ont i sinnet. Löna dem för vad de gjort, för deras onda dåd! Löna dem för deras handlingar, låt deras gärningar drabba dem! De ger inte akt på Herrens verk, på allt vad han har gjort. Han skall riva mer dem, inte bygga upp dem. Lovad vare Herren, ty han har hört min bön. Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom. Herren är sitt folks styrka, sin smordes tillflykt och räddning. Rädda ditt folk och välsigna din egendom. Var deras herde, bär dem för evigt."

O, store Gud; jag tackar dig för den här högtiden som varit. Jag tackar dig för dem som tror på dig. Jag ber att alla skulle få tron på dig. Välsigna oss i vår vardag. Låt oss älska vad vi gör. Tack för det vi har. Ge oss goda, rimliga utmaningar. Skydda oss från det onda. Var vår sköld. Tack för frälsningen, herre! Ge oss goda år, ge oss goda dagar. Så skönt att du finns där! Så skönt att ha en vän som du. Lovad vare Herren! Välsignad vare ditt heliga namn! Jag älskar att sjunga dina lovsånger! Du är underbar och jag älskar dig! Halleluja, amen.