Mitt bästa beslut

Jag vill berätta Er vad som hände när jag var 22 år gammal. Jag började besväras av tanken, att allt inte stod rätt till i mitt förhållande med Gud. Jag kände skuld. Min mamma tror på Gud och hade bett för mig; bett för att jag skulle bli frällst. Hon hade beställt tidningar om den kristna tron hem till oss. Jag hade också haft några troende lärare och klasskamrater som jag hade tyckt om. Som 22-åring accepterade jag det faktumet att jag finns till för evigt och att efter döden finns bara två olika alternativ; Himlen eller Helvetet. Där finns inget Ingenmansland. Och när jag började tänka över mina meriter till att få komma in i Himlen, så kom jag inte på några. Jag mindes bara orden: "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." Jesus blev korsfäst på grund av mina synder, han blev uppstånden från döden och lever i dag så att jag skulle kunna ha frid, glädje och frihet. Men jag behövde också göra någonting; jag skulle be Gud att förlåta mig och jag skulle börja tro på Jesus. Jag tänkte över beslutet i ungefär en veckas tid. Därefter började jag bli rädd för att om jag nu skulle dö eller om Jesus just nu skulle komma till att hämta hem sina egna - så som det kommer att hända enligt Bibeln - då skulle jag inte vara bland dem frällsta. Jag föll ned på mina knän, bad Jesus förlåta mig och komma in i mitt liv. Gud gjorde resten och gav mig tron som en gåva. Bibelord började öppna upp sig för mig och jag fick bönesvar. Gud började rena mig och förnya mig inifrån.